På begravningen höll jag ett tacktal till min pappa
Jag har många gånger fått frågan "Hur orkar man det, hålla tal på sin egen pappas begravning"? Jag har alltid tyckt om att skriva när jag har det jobbigt, det är ett bra sätt och reda ut saker och ting tycker jag. Jag grät många tårar för min pappa men samtidigt kände jag mig stark den dagen han begravdes. Jag tror det har och göra med att jag redan hade sörjt så länge, redan när vi tre månader tidigare fick veta att de inget kunde göra för att "rädda" min pappa kände jag sorg. Begravningen var också mitt tredje avsked av pappa. Det första på sjukhuset, strax efter hans död, var det värsta och mest omtumlande och så var det bisättning och personligt avsked med öppen kista och sist begravningen, som i mina ögon var det vackraste och finaste avskedet av dem alla.
Tacktal till Pappa
En del av er undrar säkert varför jag ville hålla tacktal på begravningen och inte när han levde. Anledningen är att det helt enkelt var för jobbigt, emotionellt för pappa att lyssna till allt jag ville säga, det tog för mycket på hans krafter. Jag bestämde mig därför ganska snart att jag ville göra det på begravningen istället.
Tack pappa:
- För en trygg, kärleksfull och rolig
uppväxt.
- För alla mysiga fredagar då vi
badade i simhallen hela familjen och vi fick en godisstrut var för 3,50
stycket.
- För allt skoj vi haft i snön när vi
byggde gatans finaste snögubbar och snölyktor.
- För att jag fick krypa ner mellan
dig och mamma när de retade mig i skolan.
- För alla fina vaggvisor du spelade
på din gitarr och sjöng för oss, favoriterna var ”Som stjärnor små på
himmelen blå” och ”Cecilia Lind”. Jag älskade och somna till de sångerna.
- För alla underbara somrar på
Saltärna där vi fick lära oss allt från att ro till och segla, fiska och
slå knopar. Många gånger tävlade vi i vem som kunde göra den snabbaste
pålsteken, även i mörker.
- För mysiga långpromenader med
korvgrillning och barkbåtar.
- För alla roliga turer till Ruan då
Acka fått hundvalpar.
- För att du lärde mig ta ansvar,
hjälpa till och bry mig om andra människor. Vi var ett bra team, vår
familj, tidigt fick vi lära oss att luka ogräs och sjösätta båtar med allt
vad det innebär.
- För alla långa pratstunder i
trappan till sent in på natten när vi diskuterade tonårsproblem och livet
i allmänhet.
- För att jag fick hjälpa dig och
välja musik och provdansa till era dansband innan ni skulle ha fest. Du
var alltid så noga med att takten skulle stämma så att era gäster skulle
kunna dansa till långt in på natten.
- För att vårt hem alltid var en
plats dit alla våra vänner känt sig välkomna. Du fanns alltid med på ett
hörn, spelade en sång på gitarren, pratade ”tonårsfunderingar”, gav goda
råd och skrattade med oss. Flera av våra vänner sörjer dig mycket idag, du
har varit som en ”extrapappa” för många av dem.
- För alla fina seglingar vi gjorde
med familjen och goda vänner, många av dem här idag.
- För alla fina semestrar vi haft bl
a i England och Jugoslavien och den underbara resan vi gjorde över
atlanten till New York med Queen Elisabeth II.
- För alla fina stunder vid
lägerelden då du spelade och vi sjöng i solnedgången på Saltärna. ”Vem kan
segla förutan vind” var en populär sång i skenet av en sprakande brasa.
- För alla fina stunder på verandan i
stugan med god mat och dricka i sällskap av familj och goda vänner.
- För att du var en god vän och
svärfar till Darren speciellt när han flyttade till Sverige och allt var
nytt för honom. Ditt stöd betydde mycket för honom och för mig. Han saknar
dig så.
- För den fina videofilmen av Emmas
dop och för att du alltid så kärleksfullt lekte med henne.
- För att du den 19 februari i år tog
mig till altaret i denna kyrka på mitt bröllop, det betydde mycket för
mig.
- För att du accepterade de val jag
gjort i livet, varit stolt över mig, talat om det och visat det.
- För att du alltid engagerade dig
med hela ditt hjärta i dina barn.
- För alla goda råd och kramar då
tårarna fanns där.
- Slutligen för alla fina minnen!
Till er som läser detta vill jag säga, umgås med era nära och kära så mycket ni kan. Veckan innan
pappa gick bort sa han till Darren ”säg nej till mera jobb och ja till
familjen”. Det ligger mycket i de orden som jag tror vi alla behöver tänka på
lite extra ibland. Man kan ställa sig frågan ”är det här bra för min familj”
innan man ger ett svar.
Tack och farväl älskade lilla pappa!
Angelica