Sista tiden

Beskedet

Pappa hade haft ont i magen en längre tid och en läkare föreslog gastroskopi. När detta gjordes upptäckte man att pappa hade magsäckscancer. 

Den 16 december 2004 kom pappa & mamma hem till oss efter att spenderat dagen på sjukhuset. Pappa gick rakt fram till mig och höll om mig länge och berättade lugnt men tårögt hur allvarlig situationen var, att det kan vara så att den spridit sig till andra organ. Tillsammans åkte vi hem till farmor och farfar och berättade den mycket sorgliga nyheten. Jag ringde även dit min farbror Ingmar samt ringde min bror Joakim.

Pappa skulle åka in några dagar senare för vidare undersökning och röntgen för att se om cancern spridit sig. Han meddelade läkaran att han inte ville ha besked förrens efter jul så att han kunde fira jul med sin familj och leva på hoppet, för det gjorde vi alla, en del längre tid än andra. Han ville att vi skulle leva som "vanligt" tills vi visste mer. Vi trodde alla just då att det skulle kunna lösas med en operation och cellgifter. 

Jag och min familj åkte till svärföräldrarna i England för att delta på en begravning där, Darrens farfar gick bort i lungcancer strax innan jul. Tänk att de båda två spelat volleyboll med släkten under en familjepicknik i Victoria Country Park tidigare samma år. Det kändes just nu väldigt långt borta.

Strax efter fick vi beskedet att röntgen hade visat att cancern spridit sig men att de skulle försöka operera. Den 27 december 2004 svarade mamma i telefonen med sorgsen röst. Pappa hade redan på uppvaket förstått, när han tittade på klockan, att det inget kunnat göra då operationen gick så snabbt. Kirurgen hade bara öppnat och sytt ihop igen, cancern hade spridit sig och det fanns metastaser överallt. Detta blev en stor chock för pappa, familj och vänner. Efter beskedet isolerade pappa & mamma sig en tid för att bearbeta det hela. Pappa orkade bara träffa den närmsta familjen. Det var tungt för alla hans vänner som så gärna ville prata med honom och träffa honom men han orkade inte. 

De sista tre månaderna

De tre månaderna som följde tycktes vara i en evighet när man levde i det, nu i efterhand känns det som om tiden gick så fort, strax efter pappa gått bort kunde man inte förstå när folk sa att det gått fort. För oss som levde i det, och med det, stod tiden nästan stilla. Vi fick bra stöd från en psykolog som bl a sa att vi som anhöriga måste lära oss och dela upp dagen för att orka med hela vägen t ex i pappatid, egen tid, familjetid, arbetstid etc. Det var ett av de bästa råden vi kunde få just då, för "tänkte" man på det "koncentrerat" hela tiden så skulle man nog inte orka. För min mamma var det naturligtvis annorlunda, hon var sjukskriven och vårdade pappa hemma. Hon var så otroligt duktig och stark och jag beundrar henne och tacka henne för det. 

Det finns mycket i detalj jag skulle kunna berätta om min pappas hemska sjukdom med allt från morfinpennor till mindre trevliga fysiska och psykiska problem men känner att det är svårt att beskriva på rätt sätt hur "jävligt" det är där nere i avgrunden. Olika typer av behandlingar gjordes men pappa själv ville inte dra ut på lidandet.

Darren och jag bestämde oss ganska snabbt att vi ville gifta oss så snart som möjligt så att hela familjen skulle kunna vara med. Jag frågade pappa om han ville föra mig fram till altaret och "lämna över mig" till Darren, han sa "ja, det vill jag gärna vara med om" och så kramade vi varandra och grät en skvätt. Trots den svåra situationen så kunde pappa uppbåda krafter för att genomföra denna sista önskan från mig. Vi gifte oss den 19 februari 2005.

Även min bror och svägerska gick i giftas tankar och bjöd in till 30-årsfest två veckor efter vårt bröllop där de överraskade oss "alla" med ett bröllop.

Veckan efter brorsans bröllop satt vi hemma hos pappa och mamma och tittade på melodifestivalen, vi har som tradition att rösta och satsa en 5-krona var. Pappa har alltid varit duktig på att pricka in schlagers så även denna gång, han vann och såg glad ut för det i sin stora gröna TV-fåtölj. Vinsten donerade han till "Baby Blue" men "Baby Blue" följde efter pappa till himlen, strax efter pappas begravning. En nära vän sa till mig "ni får glädja er åt att din pappa fick ett fint sällskap där uppe, han tog med sig en del av det han älskade mest av allt här på jorden, sin familj".

Veckan därpå blev han drastiskt sämre, han sista två mål var uppnådda, att vara med på båda sina barns bröllop. 

Ett sista farväl

Den 19 mars 2005 sa han till min mamma att nu orkar jag inte mer. Hon ringde till oss och sa att personalen sagt att det är bäst att vi kommer till sjukhuset och säger farväl, då tiden snart var inne och pappa sakta försvann bort ifrån oss. När vi kom till sjukhuset var det svårt och få kontakt med honom, men när jag tog hans hand i min och sa "Pappa, hör du mig?" slog han upp sina blå ögon och tittade på mig. Jag sa "Tack för allt, jag älskar dig pappa...". Han kramade min hand och försvann bort igen. 

Sista natten

Den 20 mars kl 8 somnade min älskade lilla pappa in för gott. Det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat men nu slapp han lida mer. Vi hade alla läst på och visste vad som skulle hända med pappa i livets slutskede men varenda "steg" var fruktansvärt smärtsamt att se och höra. Vi var alla samlade omkring honom den natten jag, mamma, Joakim, Ingmar och mammas syster Anja. Darren och Jessica var med till midnatt samt Ingmars Ingrid. Hans sista 24 timmar har etsat sig fast i mitt minne. Min förhoppning är att bilderna så småningom ska ersättas med minnen av pappa när han står bakom ratten på sin segelbåt, solbränd och med ett stolt leende på läpparna, när han sitter på verandan på Saltärna och njuter av utsikten, när han skålar med Darren en varm sommarkväll med glimten i ögat, när han leker kärleksfullt med Emma, när han lägger armen om mig och talar om för mig vad livet går ut på... 

På Emmas 1-årsdag

På Emmas 1-årsdag

Sista julen, här med Darren & Emma framför tomtebyn

Sista julen, här med Darren & Emma framför tomtebyn

Please pray for Christer - Church of St. Lawrence

Please pray for Christer - Church of St. Lawrence

Winchester Cathedral - England

Winchester Cathedral - England

Winchester Cathedral

Winchester Cathedral

På babysim med Emma månaden innan han gick bort

På babysim med Emma månaden innan han gick bort

Pappa för mig till altaret på min bröllopsdag

Pappa för mig till altaret på min bröllopsdag

Vår bröllopsdag 2005-02-19

Vår bröllopsdag 2005-02-19

Emma beundrar morfars ros på vår bröllopsdag

Emma beundrar morfars ros på vår bröllopsdag

Alla herrarna samlade på vår bröllopsdag

Alla herrarna samlade på vår bröllopsdag

Utdrag från Pappas dagbok - vår bröllopsdag

Utdrag från Pappas dagbok - vår bröllopsdag

Min sista födelsedag med pappa 2005-02-21

Min sista födelsedag med pappa 2005-02-21

Joakim & Jessicas bröllopsdag 2005-03-05

Joakim & Jessicas bröllopsdag 2005-03-05

Joakim & Jessica tillsammans med mamma & pappa

Joakim & Jessica tillsammans med mamma & pappa

Bus med morfar i sjukhussängen

Bus med morfar i sjukhussängen

Especially for you...

Especially for you...

Från barnbarnet Albin

Från barnbarnet Albin

Från kusinerna

Från kusinerna

Från kusin och vänner

Från kusin och vänner

Från Peter & Ylva Borenberg

Från Peter & Ylva Borenberg

Thinking of you

Thinking of you

Från Lorraine & James

Från Lorraine & James

Speciellt till dig Christer från Ottefåglarna

Speciellt till dig Christer från Ottefåglarna

Från familjen Lång

Från familjen Lång

Från vänner

Från vänner

Från vänner

Från vänner

Från vänner

Från vänner

Från Cissi och familj

Från Cissi och familj

Från pappas vän Boo Hjalmarsson sid 1

Från pappas vän Boo Hjalmarsson sid 1

Från Boo sid 2

Från Boo sid 2

Från Boo sid 3

Från Boo sid 3

Sista korsordet - 18 mars 2005

Sista korsordet - 18 mars 2005

I livets slutskede med magsäckscancer 050313-050314

I livets slutskede med magsäckscancer 050313-050314

I livets slutskede med magsäckscancer 050315-050316 

I livets slutskede med magsäckscancer 050315-050316 

I livets slutskede med magsäckscancer 050317-050318

I livets slutskede med magsäckscancer 050317-050318

Till avdelning 49 på Blekingesjukhuset i Karlskrona

Till avdelning 49 på Blekingesjukhuset i Karlskrona

© Angelica Coleman 2006